PreciiousEye

Ensamheten, din närmaste vän, dyker upp vid din dörr helt oinbjuden.

Du undrar varför den finns där, just där.. 

"Är allt ok?" Frågar du.

"Ja", säger den: "jag vill bara umgås en stund."

Du vill inte att umgås med ensamheten. Du skulle hellre vilja göra något annat. Men hur gör man om man ogillar en sån bekant besökare? Så till slut, kommer den in för att stanna kvar lite..

Du försöker tillfredsställa ensamheten med massa choklad och till&med en drink.

”Men...”, fortsätter rösten. ”Dags för er två att surfa lite på nätet och kanske logga in lite på Facebook?”

Efter en stund, efter att ha kollat in några söta killar och bedömt några sexiga profilbilder, börjar man att undra ...

Varför dyker ensamheten upp på min dörr oanmäld? Varför är den fortfarande här? Varför kan den inte försvinna lika snabbt som den kom hit?

Ensamheten tycks besöka mig allt oftare den senaste tiden. Om man tittar på mitt liv, har det aldrig någonsin kännts meningsfullt för mig att känna mig ensam. Men det gör jag.
Jag känner mig fruktansvärt ensam. . . och ofta.
.

♥

Alla har väl någon gång hört det gamla talesättet ”övning ger färdighet”. Även om detta kan vara självklart för vissa, finns det många som inte förstår det alls. Det kan till exempel vara gällande dans och nått annat yrke eller hobby.

Men den största skillnaden mellan amatörer och de professionella är att en professionell har ägnat sitt liv åt något de verkligen älskar, medan amatörer oftast bara gömmer att de är outbildade. Amatörer ifrågasätter oftast sin egna nivå av skicklighet jämfört med de professinella eller så letar de efter en genväg som gör dem lika bra som proffsen.

Självklart finns det tips och råd som hjälper en att utvecklas och bli bättre, men det finns ingen stor genväg. Ibland kommer vissa färdigheter lättare än andra, men det krävs många lektioner och timmar av träning per dag för att nå dit. Sedan hänger det mkt på en bra lärare och en bra miljö som ger en chans åt inlärning.

Med allt detta sagt, ville jag bara påpeka att ingenting i livet kommer gratis. Man måste kämpa, slita sig igenom och krypa fram till mållinjen. Hard work always pays off!

När du ägnar ditt liv åt något, spenderar du oräkneliga timmar per dag för att fullända din teknik, och många timmar åt att studera så mycket som överhuvudtaget är möjligt. Du måste uppskatta det nog för att bli besatt.

Det finns inget enkelt sätt för nån att nå upp till sin fulla potential av något om de inte tillbringar flera timmar om dagen för att bli sitt absolut bästa.

Så nästa gång du blir avundsjuk på din favorit dansare och hans/hennes skillz, kom ihåg att de förmodligen har ägnat sina liv åt det de gör. Tänk er själv hur bra man skulle vara på något om man arbetat med det timtals, varje dag? Du skulle inte bara förbättra dig... du skulle nå höjder du aldrig drömt om.

XoXo.Lily.

when eyes are closed, when hands are cold, when breath is slow,
when mind is growing up, when skin is shivering, when soul is
shining, when heart is warm, then your body speaks,
he speaks the words of love

Peace!

Det var en gång en gammal man som berättade för sina barnbarn om en kamp som pågår inuti oss alla människor. Han sa, "Min son, kampen är mellan två vargar inom oss alla”.

Den ena är ond. Det är ilska, avund, svartsjuka, sorg, ånger, girighet, arrogans, självömkan, skuld, förbittring, underlägsenhet, lögner, falsk stolthet, överlägsenhet och ego.

Den andra är den goda. Det är glädje, frid, kärlek, hopp, lugn, ödmjukhet, godhet, välvilja, empati, generositet, sanning, medkänsla och tro. "

Sonson tittar på sin morfar efter att ha tänkt på det han sa i någon minut och frågade sedan: "Vilken av vargarna vinner då?"

Den gamla mannen svarade: det är enkelt, "Den du matar."

Och ja, jag håller med den vise mannen, han har en poäng där. Ju mer du dras åt den ena eller andra hållet ju troligare är det att du fastnar i det spåret. Antingen ser du bara allting mörkt eller så väljer du att se på den ljusa sidan och tänka positivt istället för negativt.

Du säger att du älskar hösten men så fort vinden bli kyligare drar du på dig rocken.

Du säger att våren är underbar men du beklagar dig över att vädret inte kan bestämma sig åt ena eller andra hållet…

du hör aldrig fåglarnas kvitter om kvällarna,

du ser inte den lurviga grönskan sträcka sig efter solen,

du bryr dig inte om stjärnfallen när kvällarna blivit mjukare.

Du säger att du älskar regn men du låter dig aldrig förfaras av dess doft.

Du säger att du älskar livet med du har slutat leva och känna för länge sedan.

Även om ”ensam” är ett singular ord så finns det så många varianter av ensamhet.

Det finns ensamhet som i en tom strand i skymningen. Det finns ensamhet som i ett tomt hotellrum. 
Det finns ensamhet att vara fångad i ett myller av människor. 
Det finns ensamhet i att sakna en viss person. Och det finns ensamhet i att vara med en viss person och 
inse att du fortfarande är ensam.

Ensamhet, eller rättare sagt tomhet är nog den mest plågsamma känslan man kan ha. Iaf en utav dem..