- put. on. A. happy. face. -
Ensamheten, din närmaste vän, dyker upp vid din dörr helt oinbjuden.
Du undrar varför den finns där, just där..
"Är allt ok?" Frågar du.
"Ja", säger den: "jag vill bara umgås en stund."
Du vill inte att umgås med ensamheten. Du skulle hellre vilja göra något annat. Men hur gör man om man ogillar en sån bekant besökare? Så till slut, kommer den in för att stanna kvar lite..
Du försöker tillfredsställa ensamheten med massa choklad och till&med en drink.
”Men...”, fortsätter rösten. ”Dags för er två att surfa lite på nätet och kanske logga in lite på Facebook?”
Efter en stund, efter att ha kollat in några söta killar och bedömt några sexiga profilbilder, börjar man att undra ...
Varför dyker ensamheten upp på min dörr oanmäld? Varför är den fortfarande här? Varför kan den inte försvinna lika snabbt som den kom hit?
Ensamheten tycks besöka mig allt oftare den senaste tiden. Om man tittar på mitt liv, har det aldrig någonsin kännts meningsfullt för mig att känna mig ensam. Men det gör jag.
Jag känner mig fruktansvärt ensam. . . och ofta.
.
♥
