PreciiousEye

Jag är inte den sortens tjej du kan spela ditt spel med, jag är tjejen du ger ditt efternamn till.

Jag har försökt gång på gång, mer än vad man kan räkna till. Jag har gjort allt som jag kan göra för att försöka hålla oss samman, men jag kan inte vara som ett lim i ett förhållande när du inte ens är villig att vara papperet.

Ingen kan lyckas fixa mig, även om det ibland i mitt hjärta trycks kännas och hoppas att någon annan skulle kunna. Du är den enda. Du var den enda.

Du kan inte låta dig själv falla för samma skit om och om igen. Du kan inte tillåta det fånga dig för att till sist kväva dig tills du säger till, att du inte klarar av mer. Du kan inte tillåta dig själv att säga ja till allting och falla in till någons armar hur enkelt som helst. Du behöver få ett grepp om dig själv eftersom varje gång du säger ja, vet du att det säkert kommer att sluta likadant, med tårarna på din sida. Du vet att det är en konstant ond cirkel och att det bara kommer att hända igen. Om det har hänt en gång, varför tror du det inte händer igen? Allvarligt talat, skaffa ett jävla grepp om dig själv och gå iväg medan du fortfarande kan. Eftersom det blir som ett monster. Det kan döda dig. Kärlek dödar inte fysiskt, men det kan döda dig. Psykiskt.